tröttnade härom dagen...

Fine, jag har hört könsdiskussionerna både här och där, vänner som sagt att "min kille ska minsann ha rosa", "klart tjejer kan ha tröjor med bilar". Och absolut, jag håller med - kvittar väl vad det är för färg och mönster på klädesplaggen. Eller?

Vi fick ärva en marinblå fleeceoverall. Supersmidigt tänkte jag och mitt i min shoppingorgie av märkesplagg tog jag ett oväntat förnuftigt beslut om att vi verkligen skulle använda denna marinblåa overall till Cornelia. Supersmidigt.

Nu så här fyra veckor senare har jag ändrat mig. Jag ar grymt trött på att behöva förklara för fol att "nej, det är ingen kille, det är en tjej". Jag bryr mig egentligen inte så mkt över vad folk tycker och tror men jag lider verkligen med dom som lutat sig ner i vagnen och utbrustit "åh vilken otroligt söt liten kille" för att bli tillrättavisade och skamsna över att få veta att det är en tjej.

Så nu har jag varit i farten, inhandlat en lila overall till Cornelia. Superfin, verkligen! Och tjejig, ingen kommer ha fel nu längre. Till maken sa jag att jag var tvungen att köpa en extra overall då Cornelia kräks ner sin hela tiden och den ofta är i tvätten. Visst, inte helt en lögn men nu har vi iallafall en tjejoverall till tjejen.

Sen tror jag faktiskt att M också ogillat den marinblå overallen lite. Gång på gång uttryckte han hur otroligt fin och varm den nya overallen var.

Vi har en taktik, jag och Cornelia. Vi tror att hon reagerar på något jag äter. Frågan är bara vad som håller henne vaken om nätterna. Därför har jag mäster-googlat och kommit fram till att vissa produkter som finns på storkonsumentlistan nu ska väck från den dagliga menyn.
Har därför plockat bort lök, vitlök, kål och andra gasbildande grönsaker, samtliga mjölkprodukter samt starka kryddor.

Inser att detta är en hejdundrandes viktnedgångskur. Nu har jag hittat mjölkfritt smör, havremjölk (som för övrigt ser ut som bebiskräk - mumsigt värre...) och lite andra substitut. Men inte blir det ju som vanliga middagar direkt. Menyn känns lite torftig här hemma, man är som handfallen när man i vanliga fall äter stark, kryddig mat och gärna slänger i lite ost i kosten.

Nåja, nu testar vi detta veckan ut och ser om det ger resultat. Gör det så, då är det värt att äta lite och inget spännande i några månader för att ha en skrikande olycklig Cornelia är inget jag önskar.

Nu får vi hoppas på en god natt, i så fall blir det Öppna förskolan för oss imorgon, ska bli spännande att se vad den har att erbjuda!

Sorry för dåligt uppdaterad blogg, dock har jag aldrig haft så många besökare som nu. Märkligt!

Vi har fått fröken Kolik på besök. Eller kolik vet jag inte om det är, för kriterierna är tre timmars skrik per dygn. Cornelia skriker kanske inte tre timmar men varje kväll startar hon med ett missbelåtet gnyende som på en stund övergår till ett panikartat "rädda mig" skrik. Smärtsamt som mamma!

Skrikstunden avslutas med att Cornelias mage verkar komma igång, det sprakar och brakar och därefter är hon relativt nöjd och lugn.

Som mamma står man intill, andas ut, funderar på om man ska ha en annan strategi nästa gång. Men då är ju problemet att vi inte har någon plan, vi har ingen strategi - vi bara panik-kämpar med skriket.

Nu är undertecknad satt på diet, inte fettfattig, inte heller den populära kolhydratsfattiga dieten. Här talar vi kolikdiet vilket innebär initialt uteslutande av gasbildande livsmedel såsom lök, vitlök och kål samt starka kryddor. jag och maken gick i icabutiken tidigare idag och funderade på vad vi nu skulle äta. Egentligen är det ju inte så märkvärdigt att plocka bort lite lök och kryddor, men för en som toppar varje måltid med en matsked sambal oelek är det som att mista vällingen för ett litet barn.

Nåja, nu ska inte jag klaga. Det är för Cornelias skull jag nu testar detta. Och i slutändan även för mig själv. För kolik, magknip eller vad det nu är, är inget jag vill ska stanna i vårat hem så länge. Och innebär det att jag ska äta barnmat i några månader så är det banne mig värt det!

Cornelia är världens snällaste barn. Helt fantastiskt så smidigt allt gått. Hon äter och sover, gnölar till när det inte är bekvämt men blir snabbt nöjd igen.

Men inte i morse. När M åkte iväg satte hon igång. Otroligt missnöjd, gnällig och smått besvärlig. Fick henne inte att amma, inte heller komma till ro.
Efter två timmar gav jag upp och beslutade mig för att stiga upp och se om hon kunde bli lite på bättre humör av detta. Passade på att checka blöjan och C blöja var blytung, hon hade ju kissat mängder och hur trevligt är det att ligga med en kall blöt blöja?

När blöjan var bytt var även C som förbytt. Ammade och sen har hon sovit nöjd.

Bara att inse, efter en dryg vecka som mamma så är man långt ifrån expert!

lite gul...

Det känns jättemärkligt att vara mamma. Helt främmande men samtidigt naturligt, som om hon alltid funnits hos oss. Svårt att förklara men fantastiskt mysigt!

I morse vaknade vi till Cajsa-Stina Åkerströms låt "dagen är vaken" och jag bara låg och njöt över att livet kan vara så magiskt...

Vi har vestämt oss för att hon är en Cornelia och självklart är hon världens underbaraste, sötaste, mest fantastiska...

Dock börjar C bli gul, prov togs igår men jag tror det blir nytt idag för nu är hon ännu gulare. Men jag känner mig inte orolig, vi är i goda händer.