Men vi är inte inaktiva för det... :-D

Just nu råder aktivitet utomhus. Trädgårdar ska planeras och fixas, hus ska målas. Cornelia ska underhålles.

Vill för övrigt informera om att undertecknad fått den underbaraste ungen i världen. Herrejävlar vad jag älskar henne!

Sorry, har inte haft tid att skriva av mig. Det är full fart när gåstolen går frammåt. Nu verkar lugnet vara över och helt plötsligt når Cornelia saker hon aldrig nått förrut.

Men roligt är det, nu är hon ju en minimänniska, inte bara ett litet hjälplöst spädbarn. :-)

Men åhhhh, varför, varför, varför?

Idag utannonserades mitt drömjobb, eller iallafall vad jag tror är mitt drömjobb. Men det var ju inte riktigt läge just nu att söka jobb. Ok om typ ett halvår men nu ska jag ju vara hemma i minst ett halvår till. Det innebär ju att jag inte kan jobba.

Suck! Berättade för maken att jobbet jag drömt om är ute och han sa bara - Sök!

Vet inte om han förstår att detta kan innebära att jag behöver mer av hans hjälp. Hoppas han inser detta.

Nu ska jag gå och lägga mig och fundera vidare runt detta, hur man kan lösa det hela och ffa vad jag ska skriva i min CV. Har nog aldrig skrivit en sådan tidigare så det börjar nog vara dags!

Nu när Cornelia börjar bli allt större så ser jag hur hon är i behov av mer och mer stimuli. Roligt, men samtidigt kommer det dåliga samvetet krypande de dagar då vi inte hittar på så mycket.

Men frågan är, hur mycket bör man göra, vad ska man göra. Vad är bra och vad är mindre lyckat?
Jag har då ingen aning, utan testar lite gott och blandat med hopp om att jag inte förstör Cornelia allt för mycket.

Om sisådär 20 år får vi väl veta hur det gick...

Nu är blusen på väg till Odd Mollys huvudkontor för proffsbedömning. Jag har via mail haft kontakt med dom men dom kan inte till hundra procent säga att det är en kopia. Dessutom vill dom göra en bedömning då dom OM det nu är en kopia kommer att ta hjälp av sina jurister för att stoppa plagiatförsäljaren.

Annars är det inte så stora händelser just nu. Har hamnat i ett Chill Norway-rus. Drömmer om härliga velourkläder efter att jag bott in mig i min Bo. Den är helt underbart skön...

45 minuter kvar till desperata hemmafruarna. Tänkte korka upp och ta ett glas vin kvällen till ära. Man måste ju passa på! :-)

Himla tur jag var vaken vid snittet, för vad hon fått från mig vet jag då inte.

Älskade lilla pyre!

Visst är det lite märkligt. När pengar saknas finns så mycket som man måste ha.

Just nu är shoppingbegäret större än någonsin. Jag har aldrig varit med om något liknande! För det första har Odd Molly kommit med sååå mycket vårfint och dessa plagg är verkligen inte billiga. Försöker besluta mig för vilka plagg som kommer bli mest användbara och utesluta "finplaggen". Men det är verkligen inte lätt! Har iallafall beslutat mig för att avyttra några plagg ur garderoben för att finansiera lite nyinköp.

Sen när man bara går omkring hemma så upptäcker man också saker som borde införskaffas till hemmet, saker till Cornelia och så vidare... Mycket pengar krävs och med föräldrapenning så går inte ekvationen ihop riktigt.

Det som känns tuffast är att inte ha samma möjlighet att köpa saker som tidigare. Det är lite skillnad när det kommer tio tusen mindre på kontot i månaden! Men jag ska verkligen inte klaga, jag får vara hemma med ersättning, lära känna Cornelia och ge henne en bra start på livet.

Så, kanske borde jag lägga mina shoppinglistor åt sidan för en stund. Bara acceptera att det inte blir några stora inköp på ett tag och istället lägga fokus på annat detta år. Men svårt är det!

Då har vi varit på lillebrors dop. En "nätt" tillställning med sisådär femtio gäster, sångerska, pianist, mat och kaffe. *pust*

En annan blev ju stressad bara av att delta i spektaklet.

En sak är klar, så vill vi absolut inte ha det! Diskuterade det hela i bilen på väg hem. Då ingen av oss är religiös så känns det fel både för oss att gå till kyrkan men framförallt så borde ju C själv få besluta om hon vill tillhöra församlingen eller inte.

Så just nu lutar det mot en namngivningsceremoni, med de allra närmaste. Funderar om det är möjligt att bege sig till Skeppsviks herrgård eller liknande och bara kunna sätta sig till bords. Hade varit himla smidigt!

Ska fundera vidare på hur vi kan lösa detta, men vi måste väl ta itu med detta snarast.

Jag blir bara så trött...

Kära svärmor har bara oss, det är vad som finns kvar i hennes magra umgängeskrets. Förrutom hennes gamla arbetskollegor som hon ringer någon gång emellanåt. Dessutom går hon mot 70, så hon blir ju inte yngre direkt.

Därför tänkte jag och maken att vi kunde ta med henne på en semesterresa i sommar. Vi har funderat över hur vi ska få med oss hundar, unge, vagn och packning men kommit till en lösning. En tur till Norge samt fjällen inplanerades. Vi frågade svärmor och hon blev väldigt glatt överraskad och ville hemskt gärna följa med på en liten rutt.

Nu är det tvärstopp... Hon är inte längre intresserad av att åka med. Skyller på värk i benen, sover dåligt och gud vet allt. Samtidigt vältrar hon sig i alla sina besvär, beklagar sig högt och tydligt över sina artrosfötter men när jag säger åt henne att begära remiss till Reumatologen för att få lite hjälp så säger hon att hon minsann inte tänker ringa vårdcentralen då hon ändå ska kallas om några månader.

Jag borde egentligen inte bry mig men jag blir bara så förbannad. Här ställer vi upp, engagerar oss och försöker verkligen ställa upp för att hennes sista tid ska vara lite meningsfull iallafall. Och vad händer? Istället för att tacka och ta emot så väljer hon att tacka nej till det lilla som skulle kunna lysa upp hennes tillvaro.

Likaså med hennes kollegor. Dom befinner sig i Skåne men tyckte att dom kunde resa halva vägen var och mötas i Stockholm. Även detta backar nu svärmor på. Vi har till och med erbjudit oss att följa med ner till Stockholm. Men nej.

Jag är väldigt rädd för att svärmor kommer bli väldigt jobbig kommande år. Det är bara jämmer och elände. Maken har berättat att hennes mamma var precis likadan. Så vi får väl se.

Ikväll är jag bara less, man ska aldrig vara snäll!

Så, då var alla hjärtansdag snart över. Skönt, ffa då vi inte firar detta på något sätt. Visst, vi hade kanske kunnat lyxa till det och laga en god middag, delat en flaska vin eller gjort något annat för att främja världsekonomin.

Istället begav vi oss till svärmor för söndagsmiddag. Svärmor är ingen kock, så det är lite med klump i halsen man stiger in i hallen och försöker bilda sig en uppfattning om vad som komma skall.
Idag var det fisk. Väldigt svampig fisk. Svärmor hade köpt hajmal som hon lagt i hollandaise-sås. Men tydligen hade hon missat att halvfabrikatsåsen ändrat på smaksättningen och när hon smakade av upptäckte hon att det var citron i såsen. Varför nu detta inte var ok vet jag inte men då beslutade hon sig för att koka buljong på räkskal som hon spädde såsen med. Kontentan: Svampig, lite okokt fisk som simmade omkring i utspädd hollandaise med dåligt skalade räkor.

Katastrofalt jävligt helt enkelt. Och som grädde på moset ville inte Cornelia sitta på golvet så hela middagen blev ännu mer misslyckad. M vägrade äta upp, han tyckte det var så överjävligt äckligt att han gav sin portion till hunden. Själv kämpade jag ner en fiskbit.

Svärmor har nu lovat oss samtliga att hon aldrig ska bjuda på middag igen. Vi får väl se hur länge det håller...

På vägen hem slank jag in på Ica, shoppade en fryst pizza som vi delade på.

Så, den där kärleksfulla middagen får nog vänta, den inföll då verkligen inte idag!

Besökte Öppna förskolan idag igen. Jag har inte riktigt förlikat mig med att besöka ÖF ännu. Känner mig inte helt bekväm med att vistas i stor grupp med okända människor, massa bebisar med allt vad det innebär. Samtidigt ser jag hur otroligt spännande detta är för Cornelia, och bara på grund av hennes stora nyfikna ögon så måste jag ju dit! :-)

Men lite ledsen blir jag ändå. Fick en lite snäsig kommentar av en tjej där, som jag inte träffat innan. Eller snäsig kanske den inte var, men jag kanske tolkade det hela fel.

Cornelia hade dagen till ära på sig en Kik Kid suit. Själv hade jag min Fonda dress från Odd Molly. Så, inget märkvärdigt men ändå ganska snygga kläder.

Tjejen som satte sig intill mig kommenterade att C hade en häftig dress på sig. Jag tackade och berättade att jag tycker det är himla smidigt med just overaller, ffa då C är ett kräkbarn och det går lite kläder på en dag.
"Men det där är väl märkeskläder?" Fick jag som svar.
"Eh, jo, det är ett danskt märke" blev mitt svar.
"Jaha..."
Ser hur tjejen funderar lite, och sen kommer smällen.
"Men du, visst är det en Odd Molly du har på dig?"
Lite glad över att hon uppmärksammat att jag har en OM svarar jag självklart att det är det och att jag gillar OM väldigt mycket.
Då verkar vår dialog vara över, tjejen i fråga tittar på sitt barn och berättar för barnet att "ja du ___, såna fina märken har inte vår familj råd med, men vem bryr sig om märken, det är ju insidan som räknas, inte vilka märken man har på sig". Sen reser hon sig upp och går.

Så där sitter jag, kikar på Cornelia, min OM-tunika, hennes Kik Kidsuit och känner mig bara så jäkla trött på allt. Jag skiter väl fullständigt i om någon köper sina kläder på HM, Myrorna, Tradera elller Tiger!

Jag älskar mina Odd Molly-kläder och har valt att satsa lite pengar på min garderob. Men i slutändan tror jag det är en investering. De kläder jag valt att sälja vidare har jag sällan gått back på. De flesta kläder jag sålt vidare har jag faktiskt till och med tjänat pengar på. Vem tjänar pengar på sina kläder dom köpt på HM? Dessutom använder jag mina kläder säsong efter säsong, så i slutändan tror jag att jag har ett väldigt billigt klädkonto.
Och jag handlar på Tradera, Blocket och rea, både till mig och Cornelia. Så varför kan inte människor bara vara positiva, ge komplimanger och vara öppensinnade?

Sådana här tillfällen gör mig faktiskt ledsen!

Gud så jäkla dum jag är ibland. Att jag tvunget ska vara så jäkla kontrollberoende att jag läser på om ditten och datten. Tänk om man bara fick vara lite blåst och obrydd emellanåt.

Den senaste veckan har Cornelia varit förkyld. Inte skoj alls och jag vet inte hur många gånger jag vaknat varje natt och behövt kolla så hon fortfarande andas.

Som grädde på moset fick jag i natt för mig att hon kanske skulle drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Vet inte var jag fick det ifrån, kanske drömde jag något.
I vart fall så satte det verkligen igång hjärnkontoret och tankarna på detta har malt på hela dagen. Så ikväll tänkte jag att jag skulle vara smart och läsa på lite. För med mer vetskap brukar oron stillas, eller hur? Dessutom tänkte jag att faran nu borde vara över då Cornelia är över tre månader gammal.

Men, nej - plötslig spädbarnsdöd är tydligen vanligast mellan tre och fyra månaders ålder. Tack för den, nu kommer jag väl inte sova alls de kommande tre veckorna...

Min mamma var förbi oss idag. Eller oss, det var ju Cornelia hon egentligen ville träffa. :-) Men gullig är hon som åker 9 mil enkel väg för att få träffa sitt barnbarn.

Hon satt här och samtalade lite med Cornelia. Dom verkade ha en väldigt givande dialog, Cornelia log och skrattade samt pratade som aldrig förr. Plötsligt såg jag hur min mammas glädje förbyttes till en enorm sorg.

"Nu skulle Pelle ha fått sett dig, han hade varit så stolt".
Sen grät mamma, och själv fick jag hålla hårt i kaffekoppen för att orka med situationen.

Herregud vad jag saknar min pappa, det finns inget jag önskar så mycket som att han skulle ha fått vara i livet  och fått träffa vår solstråle.
Tyvärr lämnade han oss alldeles för tidigt, 52 år gammal, en hjärnblödning orsakad på grund av stress gjorde hans tid på jorden på tok för kort. Pappa var min största idol och jag hade så gärna velat visa honom det bästa jag någonsin gjort. Det gör verkligen ont i hjärtat att veta att han inte ens fick veta att han en dag skulle bli morfar. Min pappa, min absoluta bäste vän.

Gud vad jag saknar dig just ikväll

Då var det dags...
Jag hade trott att det skulle vara självklart och enkelt att testa lite mjölk igen. Vi vill ju inget hellre än att Cornelia ska kunna äta vanlig mat. Men till saken hör ju att hon mått väldigt bra på mjölkfri ersättning, och det kändes fel att förstöra detta. OM vi nu skulle förstöra något. Det var ju inte säkert.

Så efter lite ångestladdade diskussioner tog jag beslutet och drog igång mjölkprovokationstestet i måndags. Dag ett blandade jag ner 10 ml i morgonmaten. Efter en dryg timme reagerade hon lite, skruvade på sig och var ovanligt gnällig. Kort därefter somnade hon och jag tolkade det hela som att hon varit trött.

Dag två, ny test. 10 ml i morgonmaten. Ingen reaktion. Vid middagssnåret utökade vi och tog ca 20 ml. Cornelia åt inte upp men effekterna lät inte vänta på sig. Efter knappa två timmar var katastrofen ett faktum. Gastkramande skrik, panik och en otröstlig dotter som följd. Magknip, kräkningar, gaser och kraftiga smärtor verkade mjölken gett vår stackars dotter. Till sist, fem timmar senare somnade hon av ren utmattning.

Så, nu har vi testat, tyvärr verkar Cornelia vara känslig mot just mjölk. Nu väntar vi ett tag till nästa test. Stackars lilla Cornelia som ska behöva utsättas för sånt här!

 Herregud vilken kass mobilkamera jag har! Och stökigt, ingen ordning någonstans...

Nåja, hittade en Fonda dress på stan, dock strl 2 så jag har så svårt för att bestämma mig om jag ska vara nöjd med den eller om jag ska jaga vidare en 3:a. Den är lite väl tight över armarna tycker jag, men modellen är ljuvlig!

Herregud vad hon växer! I helgen fick jag lov att gå igenom Cornelias kläder. Väldigt mkt sorterades bort. Lite sorgligt faktiskt, vissa kläder har hon ju inte ens hunnit använda! Verkar som att mamma shoppat väldigt mkt barnkläder, jag förstår inte hur det kan ha hänt... hihi.

Sen måste jag ju erkänna att jag är ganska kräsen i klädvalet, det är inte vad som helst som duger. Har fått låna lite kläder från min bror men dom var slitna, nötta och mycket var i babyblått och andra mindre angenäma nyanser.

Jag, och Cornelia såklart, gillar lila! :-) Oväntat?!

Under december och januari har jag fyndat massa kläder till Cornelia så nu har vi nog kläder ända upp i strl 74. Men man måste ju passa på, jag shoppar hellre snygga märkeskläder för upp till 70% rabatt än panikshoppar på HM. Så det kommer till lite billigare kläder så gillar jag Lindex skarpt, bra kvalitet till väldigt bra pris.

Här är lillstjärnan:

 

dagens fynd

Så, efter en tid med kolik, mjölkfri kost och gud vet allt vad vi gjort i droppform, matform och vaggningar. Nu har det vänt! C är en helt annan bebis. Nöjd och tillfreds, knappt någon magknip. Nu är hon 2½ månad och lösningen var att sluta amma och bara ge ersättning, mjölkfri hyperallergiersättning.

Jag vet att många anser att man ska amma lääänge och att det är synd och skam att ge ersättning. Dom människorna skulle gärna få komma hem till oss när det var som skrikigast. Jag hade kunnat flytta ut vilken stund som helst! Fine för mig, lite skrik har ju aldrig dödat, men att se någon så liten ha så ont gör ont ända in i märgen.

Nåja, nu är det så mycket bättre och vi alla är så mycket gladare.

Jag har börjat jobba, första passet var igår. Ska bara gå in på timmar typ 20 procent per vecka men det känns bra att få komma iväg, träffa kollegorna, dricka lite kaffe, skvallra och framförall göra något annat än att blanda ersättning, byta blöjor och tvätta. :-)

Men jag klagar inte! Idag var det minus 3 ute, solen sken och vi var ute på en härlig långprommis. Underbart!

Nu är det någon som somnat på mig, ska försöka baxa över henne till vagnen.

Återkommer!

Nu har jag tröttnat. Rejält!
I månadsskiftet augusti/september beställde jag en fårskinnsfäll till lillan. Tänkte att jag var ute i god tid då vi väntade henne i början av november. Ingen fäll anlände och jag kontaktade Pippilotta i mitten av september.
Fick då info om att de fått leveransförseningar och beräknade få lev inom någon vecka.
Inga problem tänkte jag och väntade vidare.
I oktober hade fortfarande ingen fäll anlänt. Jag kontaktade åter Pippilotta och fick då först ett meddelande om att den var en vecka bort, när veckan gått kontaktade jag dom åter och nu var den två veckor bort. I slutet av oktober gav jag upp, kontaktade Pippilotta och meddelade att vi nu tröttnat på att vänta och att jag önskade mina pengar åter. Givetvis vad jag dum och förskottsbetalade till Pippilotta...

Fick då meddelande om att mina pengar skulle komma åter på kontot inom 30 dagar.

Nu är det december, tror ni jag sett till några pengar? Tyvärr verkar jag inte vara ensam om att vänta på återbetalning från Pippilotta. Trådar i olika forum vittnar om samma sak, Pippilotta är väldigt glada för att skicka ut erbjudanden men när det kommer till återbetalningar samt att skicka ut leveranser som redan är betalda är dom inte lika aktiva. Trist!

Har nu försökt nå Pippilotta via mail i en dryg vecka men mina mail studsar tillbaka. Så, en varning till er som funderat på att handla hos Pippilotta, gör inte det!