Trimester nummer två
Jag tycker jag äter som en häst, eller rättare sagt för två, men har inte gått upp ett hekto ännu. Antar att det kommer att komma i expressfart, tre kilo på en vecka eller ngt sådant fantastiskt. Det jag inte förstår är att jag tycker mig vara riktigt småfet över magen, men ingen viktökning, märkligt!
Nu ska jag koka en kopp te, mer spännande än så blir det inte ikväll!
Huvudvärk och sängläge
Den som påstår att gravidiet är en harmonisk period där man mår fantastiskt underbart och svävar omkring i välmående vill jag ha ett allvarligt snack med!
Idag blev jag tvungen att åka hem från jobbet, det har nog aldrig hänt på jag vet inte hur länge, på grund av att min skalle håller på att gå i bitar. Mår riktigt kasst, trots massa sömn, alvedon och tillbringare vatten.
Nåja, får försöka bädda ner mig själv, och se om några timmars vila kan få mitt huvud på bättre tankar.
Kan alltid hoppas att jag är frisk och fräsch ikväll, det är ju favvoprogrammet Desperate Houseviwes ikväll!
Cykeltur med smärtsam eftersmak
Tog en premiärtur på cykel igår, härligt! Mindre härligt är den känsla som infunnit sig idag, det värsta av allt är att jag har en kontors och mötesdag idag. Hur i h-vete ska jag lyckas sitta i nio timmar? Men det är en tjusig cykel jag har iallafall...
Cykelpremiär
Åh så härligt! Cyklarna är framtagna och vi passade på att ta en liten tur innan middagen. Härligt att kunna röra på sig igen, det verkar som att cykelturer passar betydligt bättre än promenader för mina foglossningar.
Checkade vågen i morse, ingen viktökning ännu . men det kommer nog snart! Börjar känna mig rejält svullen och tjock över magen. "Det är bara början" tröstar min käre make mig med när jag klagar över att jag börjar bli fet. Ja, det är ju klart, om några månader kommer jag att vara betydligt större, men samtidigt är jag hellre gravid på riktigt än småtjock över magen.
Så mycket grejer! :-)
Herrejessus så mkt "skaffa-barn-måste-prylar" det finns. Vaknade vid sexsnåret (är detta en förberedelse inför vad som komma skall?) och har suttit och kikat runt lite.
Det finns tamme tusan hur mycket grejer som helst:
Sovgunga, vagga, spjälsäng, puckar att ha under spjälsäng, andningslarm, rörelselarn, babywatcher, kamera, sovpåsar, skötbord, bärsele, bärsjal, barnvagn, cityvagn, sulky, babyskydd, joggers, babygym, hage, filtar, badoljor, solskydd, parasoll, infoband, babycall, amningsband, amningslarm, åkpåse, hipseat, shampokanna, skötväska, badlakan, sängkläder, amningskudde, amningslinne, napphållare, pinglor och jag vet inte allt vad jag hittat.
Skulle man shoppa allt man "borde ha" enligt dessa webbutiker så tror jag det går åt en årslön. Bara barnvagnen verkar landa på sisådär 8-10 000. Måste ta och googla lite och se om jag kan hitta nån billigare utomlands. Det värsta av allt är att det finns otroligt mkt snygga saker: 
Är den inte bedårande?! Carnival, ca 1745:-. Tror ni mamma kan sy?
En mamma som inget anar
Mamma körde även vaggan till min bror, dom väntar barn i juni och då passar vaggan perfekt. Mamma var noga med att påpeka att bara för att min bror får barn nu så ska dom minsann inte få alla leksaker, lite kommer hon spara utifallatt... Haha! Ja, dom kan ju behövas snart.
Jag måste nog åka förbi henne och berätta, kanske tar med oss bild från UL och visar pyret.
Nu är det tack och godnatt, imorgon ska jag jobba lite, kanske även hinner ut en snabbis på V75, det hade varit grymt kul, trav är ju en av mina största intressen, tyvärr inget som gör mig rik dock - men roligt är det!
Några tankar om gårdagen
Hade svårt att gå och lägga mig igår, tog fram bilderna från Ultraljudet gång på gång och kikade. Det är verkligen så overkligt. Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig, men helt plötsligt blev det bara så verkligt! Det växer ett litet liv därinne, med både armar och ben, full fart var det!
Helt plötsligt känns illamåendet och foglossningarna lite mer okej och naturliga. Fick stanna med bilen så sent som igår och slänga mig ut i diket, mådde fruktansvärt illa trots åksjuketabletter. Det är helt otroligt så åksjuk jag blivit nu när jag är gravid, jag som aldrig någonsin känt av något sådant tidigare. Fogarna är också extremt smärtsamma, har varit sängliggande vissa dagar då det varit som jobbigast, lite märkligt då jag ändå har ett brett bäcken, trodde det hela skulle vara lindrigare då.
Nåja, det ska väl vända snart!
Maken var väldigt imponerad över ultraljudet, han trodde inte man skulle kunna se så tydligt, inte heller att fostret skulle vara så utvecklat som det faktiskt var. Han var ganska upprymd efter besöket och jag tror poletten ramlade ner, japp, han ska bli pappa! Fast det är klart, på något konstigt sätt är det M som varit den som talat mest om barnet som komma skall och visat sin glädje över det kommande tillskottet, det kunde jag inte tro!
Har precis beställt några foton till framkallning, tänkte ta med till mamma när vi ska berätta, hon vet inget ännu. Har faktiskt inte träffat henne "live" sedan i februari. Till helgen ska vi ses, och då tänker vi berätta. Skönt att berätta nu när den mest riskfyllda tiden gått.
Lilla pyret...
Nu kan jag inte hålla det hemligt längre. Jag befinner mig i v 13 och ett litet pyre är på väg...
Idag hade vi inplanerat besök hos MyDoctor för ett Nupp-test. Nupp-test är ett nackuppklaringstest där man gör en riskbedömning för Downs syndrom. Riskfaktor 1:2658 vilket är väldigt låg risk. Skönt!
Kändes ganska overkligt att få se till lilla pyret därinne, hickandes, drickandes fostervatten, vinkade lite och hoppade till.
Så nu har jag lagt bantning och dieter på hyllan. Tänkte fortsätta äta nyttigt men inga extrema metoder längre utan bara sund kosthållning. Dessutom är man ju nykterist numera, bara hälsovinsten där...
Vad är det som händer?
Jaja, får väl tillbringa eftermiddagen med att knapra lite mer Alvedon, mer spännande än så blir det inte idag! Dessutom är det helt fantastiskt väder ute, lagen om allts jävlighet - eller hur?!
Smärtsamt uppvaknande
Herrejävlar, vad har jag gjort med min kropp! Natten har varit tämligen plågsam, har vid varje ynka rörelse skurit som knivar i höfterna. Fick sitta ner för att få på mig mysbrallorna, jeans var inte att tänka på i detta läge och fick ta steg för steg, sakta nedför trappen. Aj, aj...
Gud så ont det gör, att man var så här otränad hade jag ingen aning om! Idag får det bli sängläge, tar mig knappt upp ur soffan. Måste förbi jobbet och sätta en sjukskylt bara, och till Apoteket för refill av Alvedon.
Solen skiner ute men någon långpromenad blir det inte, för försöka plåga mig ut på altanen och njuta lite av ljuset iallafall.
Man vet att man börjar bli gammal...
Vid Maxi uppmärksammade jag att jag började få blåsor på lilltån och hälen. Sånt som händer. Passade på att shoppa nässpray för att kunna dämpa min jävliga förkylning något och begav oss hemmåt. På hemvägen uppdagades höftvärken från hell. Satan i gatan så ont jag fått! Blev en plågsam promenad hemöver och jag tror gubben förstod hur ont jag hade då han till och med erbjöd sig att bära mig hem. Haha, det skulle väl bli en dikesfärd direkt!
Så nu börjar jag nog bli gammal, är detta det man läst om som det berömda syndromet Ischias eller är jag så sjukt otränad att en promenad ute i det fria totalt massakerar min kropp? Ja, jag har då ingen aning om vad som hänt med höfterna men det är grymt plågsamt, alvedonburken är tömd och jag har allvarliga funderingar på att stanna kvar här i soffan, allt för att slippa ta mig uppför trappen ikväll!
Inget plus på vågen
Idag är det måndag och annandag påsk, sista dagen på en lång härlig ledighet. Synd bara på vädret, jag hade gärna sett lite sol som dom lovat på väderprognoserna. Detta har faktiskt varit en ganska trist helg vädermässigt. Hade sett fram emot att sitta på altanen och dricka kaffe, njuta av lite solsken och känna våren anlända.
Nåja, det får väl bli en annan helg...
Nu ska jag ta och starta kaffemaskinen och fixa mig lite kaffe. Ses och hörs!
Uppe med tuppen
Myser i soffan med en stor mugg kaffe, täcket uppdraget till öronen och Biggest Looser på tv. Snart startar Nyhetsmorgon. Resten av familjen sover gott och detta är faktiskt den bästa stunden på dagen!
Hade hoppats att vädergudarna skulle ha rätt för en gångs skull men just nurrlandskusten verkar drabbats av konstant dimma och disigt väder. Trist! Nåväl, man får ju vara ledig iallafall!
Biten i påskriset
Vi har fortfarande relativt mkt snö ute, och det blev en hel del plumsande. På kvällen uppmärksammade jag något väldigt obehagligt, jag har blivit biten! En rad bett på ena foten, i form av en ring. Några bett var riktigt stora! Googlade och fann otroligt otrevliga djur vid namnet Snöloppor som verkar vara orsaken till mina bett. Tydligen kommer dessa kräk fram när det blir lite mildare ute och snön börjar smälta.
Så nu kan man inte ens bege sig ut i snön längre utan att oroa sig över att bli sönderbiten...
Nåja, jag fick ju mitt påskris iallafall, pyntat det med svarta fjädrar och lila glasägg. Ganska tjusigt för att vara påskris faktiskt!
Plötsligt händer det!
Jag är därmed övertygad om att:
1. Surdegen jag gjort inte är ok
2. Surdegsbröd absolut behover en Kitchenaid för att bli välknådat.
3. Detta var en engångshändelse för att jag inte ska ge upp hoppet om nybakat bröd, men en Kitchenaid måste anlända i köket för att kommande brödbak ska bli lyckade.
Nåja, min Kitchenaid får nog vänta ett tag, till påsk tänker jag kurera mig, dricka massa rött te (har hittat roibus african spice som är super) och sova länge om mornarna. Lite bokföring måste jag också hinna med, eller lite var nog fel sagt, mängder papper väntar på mig... Men först kommer jag att njuta av lite ledigt!
Det där med brödbakande...
Jag måste nog erkänna att det där med brödbak inte verkar vara min grej. Jag tror fortfarande att en snygg Kitchenaid med automatik skulle ge betydligt bättre resultat i köket. Idag strejkade matberedaren totalt när jag försökte knåda rågdegen. Att få till en blank fin deg känns helt omöjligt med dagens matberedare.
Till och med gubben kommenterade att matberedaren kanske inte var den optimala till mitt brödprojekt.
Övertalningskampanj för lila Kitchenaid fortsätter!
Men vad är nu detta?
Nu ska jag svida om från morgonrock och tjocksockar till något lite mer representativt, ska iväg på examinationsseminarium för mina studenter och i eftermiddag blir det Arbetsplatsträff på jobbet. Suck, tung dag. Får ta och packa ner nässpray och alvedon så jag klarar dagen!
Kolhydratsfrossa utan effekt
Det som förvånar mig något helt enormt är att jag fortfarande, tre veckor senare står helt still på vågen. Har inte gått upp ett endaste hekto. Jag fattar inte varför, jag menar, när jag käkade LCHF så fick jag vara jättenoga för att stå stilla i vikt. Nu har jag iinte brytt mig det minsta, och ändå står jag stilla i vikt. Kanske är det en tillfällighet, men jag skulle gärna önska att detta skulle hålla i sig för gud så skönt det är att inte behöva bry sig så hårt!
Nåja, jag ska väl inte frossa i tid och evighet, gubben beklagade sig idag över att hans jeans börjat strama i midjan, så imorgon går vi över till bättre kost med mkt grönt och fräscht på tallriken.
Borde slänga ihop en matlåda också, har inget förberett att ta med mig vilket jag brukar ha, ogillar att behöva handla en sunkig sallad på lunchen. Lite mat och mkt cash. Bättre att slänga ihop något hemmavid och ta med sig. Ska se om jag orkar masa mig mot köket och slänga ihop något kulinariskt. Just nu vill jag bara fortsätta ligga och jäsa efter den jättemiddag som intogs, vi svängde förbi Droskan och käkade Tacos/grill/panpizza-buffé, hälsosamt eller hur?!
