När man inser att man inte kan stoppa hemska händelser som händer i ens nära. Jag förlorade min pappa, världens bästa för övrigt 2003 i en hjärnblödning. Ingen kommer någonsin att kunna mäta sig med honom, stöttepålen i mitt liv. Nu har min mamma hittat en ny, en lasse som är både trevlig och snäll och som framförallt bryr sig om både sina barn och oss. Jag gillar Lasse skarpt även om jag kanske inte sagt det till honom direkt. Ingen kan mäta sig med min pappa och jag har hafft väldigt svårt med en så anorlunda profil vid min mammas sida.

Pappa var produktiv, effektiv och känslosam.

Lasse är seg, norrlänning och bondförnuftig. Men han är bra för min mamma!

Hursomhelst, mamma har fastnat och efter 50 kommer en famlj på köet, så även i detta fall.

Jag har nog egentligen varken tyckt till eller från om Lasses barn fram till igår när Lasse berättade att A blivit slagen av sin sambo, fått sin läpp sprucken och ringt förtvivlat. Det värsta av allt, när vindarna lugnade sig sitter hon åter hos honom, i samma lägenhet och jag förstår verkligen inte varför...

En kille som i fyllan slår en tjej en gång, han kommer att slå igen! En sprucken läpp kommer i framtiden att innebära en sprucken trumhinna eller kanske ett missfall. En kille som vid ett fall begått ett brott när han varit påverkar kommer att göra det igen. Acceptera faktum! Jag förstår! Du älskar honom, den människa du möter dagtid vid middagsbordet, men du hatar skuggan du möter kvällstid. Snälla du, lämna honom, du är värd bättre och det vet du!