Namnbekymmer

Herregud! Nu är det bara 12 dagar kvar och lillpyret har fortfarande inget namn, vi kan helt enkelt inte bestämma oss för vad hon ska heta. Just nu står det mellan: Cornelia Tilda/Tilde Elin Sen har vi några andra namn som är reserver såsom: Stella Linnea Tyra Hm... Tror det får bli som jag sa till maken ikväll. Vi ser vad som kommer ut. Är det en rödhårig, skrikande brutta med vilja av stål så är det nog en Cornelia. Är det däremot en lite försiktig, lugn tjej så är det en Elin. Tilda? Tja, är hos sockersöt så är det väl ett passande namn?! Maken tittade allvarligt på mig, och om det är en kille, vad gör vi då? Lätt, då är det en Oscar, det har jag ju haft klart i femton år!

Nionde månaden

Hej och hå, befinner mig numera i nionde månaden, med bara 17 dagar kvar till snitt. Avslöjade för mamma idag på telefon att jag har tid för snitt. Sa dock inte när det är dags, vill inte oroa henne. Det är nära nu!

Jag har gått från panik, oro, rädsla till att bara vilja ha lillpyret här hos oss NU!

Det ska bli så spännande att se hur lillpyret ser ut, vilka drag hon har, om hon är liten eller stor, tjock eller smal, ögonfärg, hårfärg... Jag är så nyfiken på det lilla livet!

Annars vankar jag på som vanligt fast lite mer långsamt än tidigare. Jag trodde ett par dagars lugn skulle göra att foglossningarna i blygdbenet skulle lindras men tyvärr verkar det bara bli värre. En stunds aktivitet och jag är slut som artist. Men, men... Det värsta är att jag har en jätteutrensning och utstädning som bara måste göras men på något jäkla sätt ska väl även det lösa sig.

Dags att knyta sig. Man sover ju inte så länge numera. Pyret väljer att väcka mig genom att trycka på blåsan samt buffa så jag tror en fot ska komma ut i sidan på mig.

Vill du ha en sådan här, lillpyret?


Jag borde inte klaga...

Idag har ännu en trådtjej drabbats av missfall. Så otroligt sorgligt, det skär i hjärtat när jag tänker på det. Okej, jag är livrädd för att bli mamma, men när jag hör om andra som försökt, kämpat och gjort att för att få bli föräldrar och så plötsligt förlorar barnet inser jag hur orättvist livet kan vara och hur tacksam jag borde vara.

Så, idag har jag bestämt mig för att vara tacksam och glad över att jag fortfarande känner att det sparkar i magen, att jag har ett liv i magen som om en månad mest troligt finns hos oss.

Mina fogar gör förbannat ont idag efter en heldag på utbildning, men detta är övergående smärta.

Jag är tacksam, trots smärta, trötthet och nära till tårar. Tacksam...

När kroppen säger ifrån

Jag ska inte klaga, jag tror att jag haft en väldigt lindrig graviditet. Okej, illamående och ont lite här och var emellanåt, men jag har ju ändå klarat mig relativt bra.

MEN, nu är jag trött! Jag är trött på att vara gravid, trött på att vara tjock, osmidig, behöva upp på toaletten på natten, ständigt hungrig, slutkörd, sammandragningar, förvärkar... Ja allt sånt där fantastiskt som ingår när man är gravid.

Nu vill jag faktiskt ha ett slut på det här! Dessutom börjar jag få ont i fogarna. Ffa bak i rumpan gör det rejält ont och jag känner mig som en pensionär varje gång jag försöker resa mig ur soffan.

Det är knappa 4 veckor kvar nu och samtidigt som jag verkligen längtar efter att slippa vara gravid så fasar jag över att bli mamma. Det är stort, mamma till ett nytt liv här på jorden. Jag är faktiskt livrädd!

Som tur var tror jag maken känner ganska lika, hur mkt man än försöker förbereda sig så tror jag chocken blir total. Men, några veckor till att försöka ställa in sig på föräldrarollen. Sen är det allvar...

Amelias gravidyoga




Äntligen anlände den DVD jag beställt! Tog två veckor men nu är den slutligen här! Har testat ett lite kortare program idag och det är helt klart mer ansträngande än vad programmet vi körde på yogakursen var.

Väldigt bra dock att man kan bestämma om man vill köra kortare eller längre program, både på andningsträning, yogaövningar och avslappning. På så sätt kan man anpassa träningen utifrån hur mkt tid som finns och dagens form. Idag är inte formen hundra vill jag lova. Sömnlös natt har satt sina spår... Nu ska jag ta och bege mig mot lite arbete, tänkte hinna förbi stadium och inhandla en yogamatta också, var inte så bekvämt med en liten filt på trägolvet.


Jag har fått tid!

Lyckan är total, jag har fått tid för snitt! :-)

Fredagen den 30 oktober förväntas lillpyret anlända. Om jag inte ändrar mig och vill förlösas normalt det vill säga. Men som det ser ut just nu så blir det fredagen den 30/10. Spännande värre. Behöver jag säga att jag är fantastiskt enormt lättad över detta?

 


Nej, jag vill inte - punkt.

Idag har vi varit på studiebesök på förlossningen, kikat på förlossningssalar, ctg-apparater, vilorum, samtalsrum och allt vad det innebär med att föda barn.

Jag gick dit med öppna ögon, tänkte att jag verkligen ska ge detta en chans. Men nej, det funkar inte. Jag fixar inte att föda naturligt. Det bara lyser röda lampor och känns jättejobbigt. På måndag ska jag till en specialistläkare för ytterligare ett samtal och bedömning om kejsarsnitt. Jag hoppas verkligen att jag kan få beviljat ett snitt men i dagens besparingstider känner jag mig väldigt tveksam till om jag får detta beviljat.

Kanske sen, om det blir något annat barn, men inte nu. Det funkar inte!

Har försökt tala med M och höra hur han tänker, men han säger att jag får tänka till, känna efter och bestämma mig. Ska fortsätta fundera i helgen men jag tror faktiskt jag bestämt mig och står fast vid mitt beslut.

Inte ens två månader kvar



Det är helt overkligt, om mindre än två månader är hon hos oss...


v 32 och 62 dagar kvar

Herregud, nu är det faktiskt bara två ynka månader kvar till lillpyret anländer. Två månader, det är inte länge alls... Lite stressande är det, framförallt då inte så mkt är fixat ännu. Men det löser sig nog! :-)

Jobbar mitt sista heltidspass idag, imorgon startar min havandeskapsledighet. Det ska bli fantastiskt skönt! Kommer dock att fortsätta jobba typ 25%. Känns lagom. Jag skulle nog klättra på väggarna om jag bara skulle sitta hemma. Okej när det är sommar och sol men så här i höstmörkret känns det mindre spännande med att sitta hemma på heltid. Sen vill man ju gärna träffa på sina kollegor och skvallra lite.

En sak jag märkt med att vara gravid är att jag numera är "en av dom". Helt plötsligt har jag så mkt mer gemensamt med mina kollegor som är småbarnsföräldrar. Dom frågar och tipsar, lånar ut prylar och varnar för onödiga köp. Som om jag helt plötsligt hamnat i ett hemligt sällskap. 

Maken är fortfarande inne på att det är en kille. Så sent som idag kom han in i badrummet när jag var nyduschad, kikade på mig och kommenterade att "det är då en killmage du har". Jag är verkligen i valet och kvalet över om vi borde checka en extra omgång. Samtidigt känns det som att det kvittar. Det viktigaste är ju att barnet är friskt och mår bra.

Nu ska jag återgå till lite pappersarbete, surfa på arbetstid är inte poppis så här i besparingstider, vi ses och hörs! 

Ett pyre fullt av hyss

God morgon!

Sitter och försöker förbereda mig mentalt på att bege mig mot föräldrautbidlningen. Är inte helt övertygad ännu men ska göra ännu ett försök. Dessutom har maken inte möjlighet idag, då han hade ett möte att passa. Inte så mkt att göra åt!

Igår hade pyret grymma gymnastiska övningar från morgon till kväll. Herregud så hon bökade på! Jag tror hon makade till sig lite mer plats därinne, magen har växt rejält senaste veckan så förhoppningsvis har hon också blivit lite större.

Nu är det bara dryga två månader kvar till beräknad ankomst, grymt spännande! Väntar ff på en tid från specialist mv får samtal ang snitt, kan nog inte andas ut och längta på riktigt förrän jag vet hur det blir.

Nu ska jag göra mig iordning, ska vara på plats om en liten stund!

Energi som försvinner

Det är lite märkligt det där med att vara gravid. Vaknar upp och känner sig full av energi, pigg och alert med massa planer för dagen. Sen händer något och från att vara pigg och alert förvandlas man successivt och blir allt mer sömnig, trött och medtagen.

Jag tycker det blir värre dag för dag, har fullt upp med att orka hålla mig vaken efter tiosnåret på kvällen, och redan vid eftermiddagskaffet på jobbet känner jag ett starkt behov av att få viiiiila en liten stund.

Nu är det 75 dagar kvar till BF. Mamma fick mig tio dagar för tidigt och detta skulle innebära att det bara är TVÅ månader kvar. Herregud, två månader! Det är ju ingenting!

Måste nog ta och sätta mig och skriva ner vad som är kvar att fixa snart, inte för att jag tror att lillan blir arg på oss om vi missat något, men det skulle kännas bra att ha "boat" så gått man kunnat innan hon anländer.

80 dagar kvar

Herrejävlar så snabbt det går! Nu är det bara 80 dagar kvar, inte ens tre månader längre!

Krabaten därinne ska väga runt ett kilo nu och vara runt 35 cm lång. Var hos BM idag. Mitt järnvärde vill sig inte, ligger nu på 114 trots både Niferex och Mitt val. BM såg lite bekymrad ut men höjde tack och lov inte dosen!

Nu ska jag åka och handla lite mat till oss här hemma, vi håller på att slänga ut en massa jord på gården, tänkte fixa till tomten innan det blir vinter.

Hörs! 

Nytt till pyret

0-48ba7756ef8ebf55c677ea6b491a4448.png


Igår anlände en plötslig panikkänsla. Trots att jag inhandlat mängder av kläder kändes allt sunkigt, billigt och inte tillräckligt fint. För VEM tar med sig kläder inhandlade på Tradera, som redan tvättats ett par gånger?! Och dessutom, TÄNK om nu UL visade fel och det inte är en Cornelia som anländer utan en Cornelis. Inte kan väl han få starta sin karriär i tjejkläder? Nej, det skulle ju verkligen inte var möjligt!

Sagt och gjort, i panikens stund begav jag mig till babyavdelningen och inhandlade nya, könsneutrala, fina kläder till lillpyret.

Så här dagen efter funderar jag över hur jag egentligen funderade, men, man får väl skylla på hormonerna!

Lättnaden sitter i.

Vaknade upp idag som en ny människa. Eller, nej det var nog till att överdriva... Men grymt skönt är det att veta att det löser sig med förlossningen!

Jag känner mig i balans, mår betydligt bättre än tidigare och kan andas ut över detta, bara njuta!

Imorgon ska jag på gravidyoga så nu måste jag införskaffa ett par byxor, ska iväg och se vad jag kan hitta på HM.

Lycka! Jag får bestämma!

Idag var jag till spec-mv för ett läkarbesök. Anledningen var en bedömning av min svanskotefraktur som jag fick för några år sedan och hur detta kan påverka en förlossning.

Enligt läkaren som för övrigt var fantastisk, kunde hon inte se något direkt hinder för en vaginal förlossning då hon inte tyckte svanskotan var i ivägen i kanalen men hon tog min oro på största allvar. Nu ska jag vidare till en ortoped för att kolla upp om det är direkt olämpligt att föda vaginatl. Sen får JAG bestämma. Japp, som läkaren sa,

"nu börjar vi med att utreda detta, kontrollera om det är direkt olämpligt för dig att föda vaginalt. Därefter vill jag att du funderar över vad DU vill, jag kommer inte att tvinga dig till något du inte vill. Vill du ha ett kejsarsnitt så bestämmer vi ditt datum efter utlåtandet från ortopeden och du fått tid att tänka efter hur du vill göra, oavsett om deras bedömning säger att du kan förlösa vaginalt utan problem".

Sen diskuterade vi de risker som finns vid kejsarsnitt, och de komplikationer som kan uppstå. Jag är medveten om detta, och känner mig väl påläst. Men redan nu känner jag att en stor sten lättat från mitt hjärta. Jag vill verkligen inte föda vaginalt, mår illa bara vid tanken på det och får rysningar. Tänk om svanskotan skulle gå av igen, tänk om jag inte fixar att krysta när smärtan ökar. Jag kanske får panik och inte kan hantera det alls!
 Märkligt att jag reagerar så starkt på något jag inte ens utsatt mig själv för. Men så är det. Förlossningen har inte känts som ett roligt kapitel utan mer som en ångestladdad klump i bröstet.

Så detta besked var enormt, fantastiskt skönt att få! Går inte med ord att beskriva hur skönt det känns att bli tagen på allvar, bekräftad och få valmöjligheten! Efter allt jag läst om förlossningsrädda som tvingats till vaginal förlossning.

Så ikväll firar jag med skumpa, om än alkoholfri, men lite festligt är det iallafall!

Tvärvuxit om magen

Jag tror jag har en märklig mage. Den växer verkligen i omgångar. Det är lugnt en period och sen helt plötsligt så märker jag en markant förändring i magens omfång. Som i morse till exempel. Stod i duschen och skulle fixa bikinilinjen lite. Men vänta nu, helt plötsligt blev jag tvungen att luta mig frammåt för att kunna snygga till "hårsvallet". Magen var helt enkelt för stor för att jag skulle kunna se annars.

Ska ta och mäta midjeomfång imorgon, tror inte det är läge ikväll då jag precis satt i mig ca 500 g lösgodis. Magen är mer uppblåst än någonsin. Hihi, men lite nöje ska man väl ha så här en fredagskväll, eller hur?!

Jag känner mig i väldigt bra fysik just nu. Försöker ta mig ut på prommis varje dag och det fungerar bra. Lite varmt idag bara, men man får ta det lite långsammare. Får sammandragningar när jag går i för snabbt tempo men sådant är ju inga bekymmer att parera, bara gå lite saktare en stund så brukar det släppa efter en liten stund.

Passade på att ta en tur med hink och blåbärsplockare också. Jäklar så huslig jag kände mig. Plockade på mig till typ två pajer, tyvärr var det sjukt mkt STORA spindlar i skogen. Riktiga bestar, med kroppar i gult och svart stora som en nagel. Började fundera på om dom verkligen hör hemma i norrlandska skogar. Kommer dom inomhus tror jag att jag flyr till stan.

Nej, vänner! Nu är det kväll för hela familjen. Eller inte riktigt hela kanske, maken står i dörren på Allstars så han får arbeta några timmar till. Men för oss andra är det god natt!

Ständigt hungrig

Jag tror pyret växer rejält nu, för gud så hungrig jag är! Hela tiden, inte sugen, utan HUNGRIG! Försöker äta hyfsad nyttig mat men det finns vissa saker jag verkligen har sug efter. Inte cravings, så där "åka och handla på statoil en mil bort mitt i natten" men jag ska erkänna, det finns ett dignande glassutbud i frysen. Inte så smart för figuren dock...

Ikväll blev det kvällsfika med mackor, efter glassen. Jag var helt enkelt hungrig igen. Har bestämt mig för att inte vara slav under vågen utan försöka tänka sunt, äta ok mat och röra mig så länge kroppen tillåter detta. Visst, jag känner att kroppen blivit tyngre, klumpigare och att jag lätt blir andfådd, men jag mår bra av en promenad om dagen, en liten cykeltur eller något liknande.

Nästa vecka startar jag med gravidyoga, det ska bli trevligt! Gillade Yoga när jag testade på det en period för många år sedan. Trivs jag ff så kommer jag garanterat att fortsätta. Kan vara skönt att ha en stund för sig själv.

Nej, nu är det nog läggdags, imorgon är sista semesterdagen, på måndag är det arbete igen. Som tur var bara en månad, sen blir det havandeskapspenning i två månader. Dock kommer jag fortsätta att jobba 25 procent, måste ju åka och dricka kaffe och skvallra lite med kollegorna.

Hörs, och tack alla för att ni är inne här och läser!

En tredjedel kvar

God morgon!

Grymt härligt med sovmorgon, har min sista semestervecka och försöker att bara viiiila och njuuuta! Känns lite märkligt att göra typ ingenting, men det är väl så man ska göra när man är ledig. :-) Inte riktigt van vid ledighet.

Idag är 66,8% av graviditeten avklarad, kvar är alltså en tredjedel. Jäklar så fort det går! Känns fortfarande helt overkligt att vi om några månader sitter här med en liten tjej och jag måste erkänna att ångesten anlänt mer än en gång. Hur ska vi klara detta, passar vi verkligen som föräldrar, kommer vårat förhållande att försämras, hur går det med vår relation mitt i allt kaos?

Fick lite lugnande besked av några tjejer på FL som avslöjade att detta är helt normala funderingar och det är bättre att få dom nu än på förlossningen.

Ja, då var det den där förlossningen... Jag måste verkligen ta itu med detta. Har funderat varv på varv, dag efter dag och jag vill verkligen inte förlösas vaginalt. Måste ta upp detta på måndag då jag ska på spec mv och kolla min svanskota.

Nu ska jag dricka lite kaffe, sätta mig på altanen, njuta av solen och känna lugnet...

Från barn och dårar får man höra sanningen

Igår hade jag en lustig dag på jobbet. För den som inte vet arbetar jag inom psykiatrin och har hand om patienter med allvarlig psykisk störning.

Hjälpte en kille att baka och när vi går iväg från köket kom första kommentaren:

"Du, visst har du gått upp i vikt?"
Blev lite ställd, och kommenterade "Jo, det har jag..."
Såg att killen skämdes lite över sin kommentar och han skyndade att svara "Ja, det har nog jag också".
Jag började då skratta lite och blev tvungen att avslöja att jag inte bara ätit bullar och druckit läsk utan att jag väntar barn.

Sen bar det av till en patient inom vår öppenvård. Han är missbrukare och hade precis passat på att dra i sig amfetamin så vid ankomst var han hög som ett hus och talade vitt och brett om väder och vind.

Precis när jag skulle gå kom kommentaren,
"Du, M, du börjar bli lite rund om magen, jag tror du gått upp lite".
Jag fick än en gång svara på samma sätt, och berättade för honom att jag väntar barn.
Patienten blev tårögd, och det sista han sa var att jag skulle ta hand om mig och barnet i sommar.

Så kan det vara, så nu är det ingen hemlighet längre! Men det är ju klart, jag är ju trots allt i sjätte månaden, eller strax i v 25, så det vore ju märkligt om det INTE skulle synas.

Fortsätta klaga eller bita ihop?

Känner mig som värsta häxan, ragatan just nu. Har varit på jobbet idag där jag suckat, pustat och stönat. Eller, njae, kanske inte just stönat men gäspat gång på gång. Jag är så förbannat jävla trött att det är ju helt jävla otroligt. Kände mig gråtfärdig i morse, så trött var jag. Och inte gick det över, trots flera koppar kaffe.

Jag undrar om det kan vara järnbrist som orsakar det hela. När jag var hos BM för två veckor sedan låg jag på 114, men då kände jag mig inte alls så trött som jag gör nu. Vill inte behöva äta fler Niferexkapslar. Jag är förstoppad nog som det är.

Som "grädde på moset" har gubben och en kollega arbetskväll ute efter vår lilla grusväg. Jag skulle bjuda på lasagne och lyckades översaltta maten totalt. Så nu är jag inte bara sjukt trött, har kraftig halsbränna också!

Suck, pust... Jämmer och elände! 7 arbetspass kvar till semester, en och en halv vecka to go... Behöver jag avslöja att jag på lördag tänker ta en grym sovmorgon.

Tidigare inlägg
RSS 2.0