Från barn och dårar får man höra sanningen

Igår hade jag en lustig dag på jobbet. För den som inte vet arbetar jag inom psykiatrin och har hand om patienter med allvarlig psykisk störning.

Hjälpte en kille att baka och när vi går iväg från köket kom första kommentaren:

"Du, visst har du gått upp i vikt?"
Blev lite ställd, och kommenterade "Jo, det har jag..."
Såg att killen skämdes lite över sin kommentar och han skyndade att svara "Ja, det har nog jag också".
Jag började då skratta lite och blev tvungen att avslöja att jag inte bara ätit bullar och druckit läsk utan att jag väntar barn.

Sen bar det av till en patient inom vår öppenvård. Han är missbrukare och hade precis passat på att dra i sig amfetamin så vid ankomst var han hög som ett hus och talade vitt och brett om väder och vind.

Precis när jag skulle gå kom kommentaren,
"Du, M, du börjar bli lite rund om magen, jag tror du gått upp lite".
Jag fick än en gång svara på samma sätt, och berättade för honom att jag väntar barn.
Patienten blev tårögd, och det sista han sa var att jag skulle ta hand om mig och barnet i sommar.

Så kan det vara, så nu är det ingen hemlighet längre! Men det är ju klart, jag är ju trots allt i sjätte månaden, eller strax i v 25, så det vore ju märkligt om det INTE skulle synas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0