Min mamma var förbi oss idag. Eller oss, det var ju Cornelia hon egentligen ville träffa. :-) Men gullig är hon som åker 9 mil enkel väg för att få träffa sitt barnbarn.

Hon satt här och samtalade lite med Cornelia. Dom verkade ha en väldigt givande dialog, Cornelia log och skrattade samt pratade som aldrig förr. Plötsligt såg jag hur min mammas glädje förbyttes till en enorm sorg.

"Nu skulle Pelle ha fått sett dig, han hade varit så stolt".
Sen grät mamma, och själv fick jag hålla hårt i kaffekoppen för att orka med situationen.

Herregud vad jag saknar min pappa, det finns inget jag önskar så mycket som att han skulle ha fått vara i livet  och fått träffa vår solstråle.
Tyvärr lämnade han oss alldeles för tidigt, 52 år gammal, en hjärnblödning orsakad på grund av stress gjorde hans tid på jorden på tok för kort. Pappa var min största idol och jag hade så gärna velat visa honom det bästa jag någonsin gjort. Det gör verkligen ont i hjärtat att veta att han inte ens fick veta att han en dag skulle bli morfar. Min pappa, min absoluta bäste vän.

Gud vad jag saknar dig just ikväll