Efter vår unge granne S tragiska bortgång så har livet verkligen ställts på sin spets. Tänk så snabbt verkligheten kan förändras. Hur snabbt vardagen plötsligt kan förändras till det man minst anat och absolut inte önskat.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och resonera... Men när sådant som detta händer så får livet ett helt annat värde. Helt plötsligt känner man att "man vet aldrig hur länge man lever", "dags att leva livet". Men, är det inte det jag gör nu?

Borde jag egentligen ändra något? Jag lever det liv jag alltid drömt om, fart och fläkt, liv och rörelse.

Mina tankar går till S familj, jag är övertygad om att S gjorde det som han ansåg var bäst och viktigast just för stunden. Hans tid bland oss blev alldeles för kort men vem kunde veta? ...