Jag ska inte klaga, jag tror att jag haft en väldigt lindrig graviditet. Okej, illamående och ont lite här och var emellanåt, men jag har ju ändå klarat mig relativt bra.

MEN, nu är jag trött! Jag är trött på att vara gravid, trött på att vara tjock, osmidig, behöva upp på toaletten på natten, ständigt hungrig, slutkörd, sammandragningar, förvärkar... Ja allt sånt där fantastiskt som ingår när man är gravid.

Nu vill jag faktiskt ha ett slut på det här! Dessutom börjar jag få ont i fogarna. Ffa bak i rumpan gör det rejält ont och jag känner mig som en pensionär varje gång jag försöker resa mig ur soffan.

Det är knappa 4 veckor kvar nu och samtidigt som jag verkligen längtar efter att slippa vara gravid så fasar jag över att bli mamma. Det är stort, mamma till ett nytt liv här på jorden. Jag är faktiskt livrädd!

Som tur var tror jag maken känner ganska lika, hur mkt man än försöker förbereda sig så tror jag chocken blir total. Men, några veckor till att försöka ställa in sig på föräldrarollen. Sen är det allvar...