Idag har ännu en trådtjej drabbats av missfall. Så otroligt sorgligt, det skär i hjärtat när jag tänker på det. Okej, jag är livrädd för att bli mamma, men när jag hör om andra som försökt, kämpat och gjort att för att få bli föräldrar och så plötsligt förlorar barnet inser jag hur orättvist livet kan vara och hur tacksam jag borde vara.

Så, idag har jag bestämt mig för att vara tacksam och glad över att jag fortfarande känner att det sparkar i magen, att jag har ett liv i magen som om en månad mest troligt finns hos oss.

Mina fogar gör förbannat ont idag efter en heldag på utbildning, men detta är övergående smärta.

Jag är tacksam, trots smärta, trötthet och nära till tårar. Tacksam...