Äntligen anlände solen! Underbart härligt med ljus och vi blev tvugna att skynda oss ut på långpromenad. Bestämde oss för att bege oss till Maxi, en prommis på sisådär 8 km enkel väg. Det var rättså mkt snö på sina håll så promenaden blev stundvis ansträngande.

Vid Maxi uppmärksammade jag att jag började få blåsor på lilltån och hälen. Sånt som händer. Passade på att shoppa nässpray för att kunna dämpa min jävliga förkylning något och begav oss hemmåt. På hemvägen uppdagades höftvärken från hell. Satan i gatan så ont jag fått! Blev en plågsam promenad hemöver och jag tror gubben förstod hur ont jag hade då han till och med erbjöd sig att bära mig hem. Haha, det skulle väl bli en dikesfärd direkt!

Så nu börjar jag nog bli gammal, är detta det man läst om som det berömda syndromet Ischias eller är jag så sjukt otränad att en promenad ute i det fria totalt massakerar min kropp? Ja, jag har då ingen aning om vad som hänt med höfterna men det är grymt plågsamt, alvedonburken är tömd och jag har allvarliga funderingar på att stanna kvar här i soffan, allt för att slippa ta mig uppför trappen ikväll!