Okej, jag har nog testat det mesta, allt från att äta lite och inget, till banandieter, kålsoppor, vitkålssallader... Ja, det mesta har testats hos familjen.

Nu verkar jag ha hittat en bra metod för mig. Fettsnål, lättsmält mat med fullkorn istället för snabba kolhydrater och väldigt begränsade mängder socker. Egentligen kan man nog se det som en variant av viktväktarna, men istället för points så är det sunt förnuft som gäller. Plus mellanmål. Mellanmål är något jag ALDRIG ätit, tror inte ens att jag käkade ngt som barn. Nu försöker jag komma ihåg att ta med mig en burk tonfisk, lite ugnsstekt kyckling eller en kopp bär till mellanmål och gud så bra jag mår av att ständigt vara i balans.

Jag blir som inte hungrig längre, underbart skönt!

Det som nu gör mig lite konfunderad är det berömde GI-tänket som nu även fått genomslag i forskningsresultat. Fine, jag förstår att om man inte tillför energi (läs kolhydrater) så blir kroppen tvungen att förbränna fett för att ha något bränsle. Men de forskningsrapporter jag hittar visar endast på hur mkt mer effektiv denna diet är om man vill tappa vikt jämfört med andra metoder, typ fettsnål kost.

Det jag ställer mig frågan till är hur kärlen kommer se ut hos en GI-anhängare som ligger där på britsen och obduceras om sisådär 25-30 år. Animaliskt fett har länge konstaterats som "dåligt" fett som täpper till kärl och bildar förkalkningar. Vegetabiliskt fett däremot, rätt sort, kan vara bra för kroppen.

Hur i h-vete kan det vara lämpligt att äta ägg och bacon till frukost, äggröra med skinka til lunch och en köttbit med gräddig sås till middag? Jag ställer mig väldigt frågande till detta och misstänker att det om några år kommer att anlända larmrapporter som visar på oroande konsekvenser av en kolhydratfattig kost.

Rätta mig om jag har fel, men jag är rädd för att GI är en trend som kommer visa sig vara livsfarlig! Jag håller med, långsamma kolhydrater är toppen för hälsan, men en kost fylld av animaliskt fett kan aldrig vara hälsosam.