Gud, hur kan det vara så mkt att göra hela tiden?! Fattar ingenting! Har arbetat 7 till 21, hunnit med att panikstäda bilen (ska in på värdering imorgon) och varit och fixat ena dörren som kärvade lite.

Jag måste faktiskt erkänna, på väg hem ikväll så kom sorgen, jag fick verkligen en klump i halsen när jag insåg att jaga verkligen är på väg att överge min underbara, älskade PT. Jag lovar, min bil har ALDRIG gått så mjukt och fint innan, blivit så varm och behaglig eller känts så tuff och snygg som ikväll när jag körde hem. Och imorgon ska pärlan värderas för ett inbyte! ;-(


Jag har egentligen ingen separationsångest men då det gäller bilar så gör det ont i hjärtat. Bilar är verkligen en personlighet, jag älskar verkligen bilar, motorcyklar, båtar.... ja det mesta med en motor på.

Så, bilen jag fastnat för? En svart Caliber...