Då var det dags...
Jag hade trott att det skulle vara självklart och enkelt att testa lite mjölk igen. Vi vill ju inget hellre än att Cornelia ska kunna äta vanlig mat. Men till saken hör ju att hon mått väldigt bra på mjölkfri ersättning, och det kändes fel att förstöra detta. OM vi nu skulle förstöra något. Det var ju inte säkert.

Så efter lite ångestladdade diskussioner tog jag beslutet och drog igång mjölkprovokationstestet i måndags. Dag ett blandade jag ner 10 ml i morgonmaten. Efter en dryg timme reagerade hon lite, skruvade på sig och var ovanligt gnällig. Kort därefter somnade hon och jag tolkade det hela som att hon varit trött.

Dag två, ny test. 10 ml i morgonmaten. Ingen reaktion. Vid middagssnåret utökade vi och tog ca 20 ml. Cornelia åt inte upp men effekterna lät inte vänta på sig. Efter knappa två timmar var katastrofen ett faktum. Gastkramande skrik, panik och en otröstlig dotter som följd. Magknip, kräkningar, gaser och kraftiga smärtor verkade mjölken gett vår stackars dotter. Till sist, fem timmar senare somnade hon av ren utmattning.

Så, nu har vi testat, tyvärr verkar Cornelia vara känslig mot just mjölk. Nu väntar vi ett tag till nästa test. Stackars lilla Cornelia som ska behöva utsättas för sånt här!