Det gör ont

Läste idag att en gammal vän drabbats av en svår förlust för ett år sedan. Deras lilla barn rycktes ifrån dom, en liten liten krabat som anlände till världen på tok för tidigt och inte klarade av jordelivet.

Så sorgligt, och jag känner verkligen med denna familj. Dom försökte i år efter år, på alla möjliga sätt och vis. Till sist valde dom att ge upp och ställa sig i adoptionskö. Då blev dom gravida, men tyvärr släcktes hoppet när barnet dog.

Jag blir så ledsen när jag läser sådant. Idag, ett år senare har dom hämtat en underbar liten dotter från Taiwan. Fantastiskt i sig och jag är övertygad om att dottern får en underbar uppväxt med fantastiska föräldrar. Men ledsen, det är jag, för all den smärta dom fått gå igenom på vägen.

När jag läser om sådana tragedier inser jag hur priviligerad jag är, som blev gravid på en gång, utan att varken beräkna ägglossning, tempa eller behöva gå på utredning. Vid första tänkbara tillfälle blev jag gravid och lillpyret har stannat hos oss. Om tre veckor är det dags för lillpyret att anlända.
Jag hoppas så innerligt att allt går vägen, att pyret mår bra. Inte för att jag har en aning om hur jag ska ta hand om detta lilla pyre, men älskar henne, det gör jag redan. Helt otroligt mycket, och jag är sååå nyfiken på att se hur hon ser ut. Vår lilla dotter. Snart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0