Idag kom den, ångesten jag länge känt ligga och gro... Stannade till med bilen vid ett rödljus och vid övergångsstället stod en tjej med magen i vädret. Hon måste ha varit i slutet av sin graviditet, för hon var stooor....

Kände svettningarna anlända, om hon nu var så där stor och fortfarande uppe och promenerade så innebär det att även jag garanterat blir minst lika stor, om inte större!

Torkade svetten, försökte djupandas och inse att magen inte kommer på en dag utan en tillvänjningsprocess kommer att ske. I eftermiddag har jeansen stramat extra, antar att det är magen som rent psykoliskt fått spratt efter dagens chock, för inte kan det väl vara allt smågodis som slank ner igår?!