För sisådär ett år sedan försvann min extranyckel till bilen spårlöst. Det blev en lite skräckslagen upptäckt. Gubben var ut och startade min bil så jag skulle slippa köra iväg med en kall bil. Snäll som han var så passade han på att fylla på spolarvätskan. Oturligt nog kom han i samma veva åt låsknappen till centrallåset och när han smällde igen bildörren låstes hela bilen, på tomgång!

Extranyckeln kunde inte spåras, pinsamt nog trodde jag att nyckeln befann sig i min handväska som strategiskt placerats på passagerarsätet. Låssmed tillkallades som med smidig teknik öppnade upp bilen till mig. Dock befann sig ingen extranyckel i handväskan. Jag letade överallt men tvingades inse att extranyckeln nog var ett minne blott.

Detta var då drygt ett år sedan, och jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag borde ordna en ny extranyckel men det har givetvis inte blivit av.

Så idag, efter ett besök hos en av mina studenter på kliniken passade jag på att springa ner till postrummet för att kolla om vår enhet fått någon post. När jag tagit posten upptäckte jag ett nytt häfte med internjobbannonser, passade på att nypa ett sådant också och vad skådar mitt öga? I en liten kartong, med en handskriven lapp "upphittat - släng ej", ser jag något som är skrämmande likt min bilnyckel. Märket, Chrysler, stämde, och den lilla ring som satt på nyckelringen kändes väldigt bekant. Tog med mig nyckeln ut till bilen och testade, det var min nyckel!

Så, drygt ett år senare har nyckeln återvänt, någon gång upphittad i psykiatriska klinikens korridorer. Sen har den legat och väntat på mig, vilken tur jag har!