Så, efter väldigt många om och men så bar jag ner vår dvd från sovrummet och bänkade mig framför teven för att se en film. Jag som egentligen aldrig ser filmer, jag anser mig inte ha tid - det finns så mkt att göra.

Hur som helst. Nu fastnade jag vid filmen "City of angels", och ffa vid tanken på att någon som verkligen vill ha kontakt med en verkligen gör det,,,

Jag saknar min pappa, för er som läser detta och inte vet vem jag är eller ffa min pappa så måste jag ge lite historik...

Min pappa föddes den 13 juni 1951, i karlsbäck. Pappa hade väldigt svårt för skolan, och beskrev när vi barn blev äldre att han både blev utstött och mobbad.

Pappa träffade mamma och det sa klick, jag tror att jag och pappa var väldigt lika där - är det rätt så varför fundera...

Dom gifte sig och köpte hus. 1978 anlände undertecknad. 1982 kom lillebror.

2003 hände det som verkligen inte fick hända, min pappa drabbades av ett anerysm, ett kraftigt kärl brast och gav en hjärnblödning som inte kunde behandlas, tre dagar vakade vi på intensiven. Den 10 juli stängdes respiratorn av och min pappa förklarades hjärndöd. Sorgen var, och är oerhörd.

Men nu åter till filmen, där änglar vakade över människor, tog emot när det var dags att gå vidare. Kan det vara så fantastiskt? Och kan det vara så att pappa sitter där uppe och vakar över mig, eller kanske över någon annan och följer vad som händer i våra liv? Jag har tyvärr svårt att tro det, men filmen var gripande och om jag fick önska så hänger pappa med och håller koll på oss.